Mycket har man lärt sig under sin livsstid.....
Det är mycket man har i skallen då det inte står rätt till med sina barn.....
Fortfarande finns det rätt många som inte har förstått att Johanna har diagnosen bipolär + social fobi + panikångest + sköldkörteln + ryggen + just nu även foglossning i vår omgivning......
Sen fick man förut även förklara att hennes fd sambo men kommande barnets far också hade sina problem med psyket. Det var många som undrade just varför han ej gjorde så mkt o bara satt o spelade...då fick man ju förklara hans dilemma men sen också Johannas dilemma.....
Visst är de helt olika i sina sjukdomar den ena vill förändring den andra nöjer sig med det som är och därav kom ju också många saker mellan dem som inte alltid kunde redas ut sen blev det väl inte bättre av att vi föräldrar(elr egentligen mammor) med olika vetskap försökte oss på att hjälpa dessa själar.....
Men de hade/har något som vi "friska" människor inte förstår.....deras små stunder då de röker(fast J har uppehåll i rökande röker mkt minimalt nu) o då de lagar/lagade mat o då de kommer ut på samma promenad.....o även om de nu har massor av mil mellan varandra så pratar de i telefon då t ex J är ute med hunden osv. Deras små stunder är något vi ej riktigt förstår tror jag och så....men som är mkt viktiga för just dom.....eller verkar iaf vara väldigt viktiga. Självklart förstår de också varandra på ett sätt som "friska" ej kan förstå helt o hållet.....
Jag ser ju Johannas olika sk perioder nu...man försöker vara steget före precis som när man jobbade med barnen i skolan som hade sina problem....Låsbyte till henne ansåg jag var bara en försiktighets åtgärd för att hon ej skulle börja fundera på om nån varit hos henne då hon ej varit hemma osv tog det säkra före det osäkra även om det då kostade oss 1500 kr.
Men de runt omkring J har inte riktigt hängt med i hennes perioder.......tur är att J ändå är så mkt framåt hon vill inte bara vara hemma o dona utan hon vill i framtiden kunna ha ett jobb att gå till fast hon nu har aktivitets ersättning och sin Godman.....
Psyket i Sala är jag mkt nöjd med måste jag säga.....de har hjälpt mig i mycket för jag frågar ju dom om råd eftersom det är ju dom som är de belästa. Som när vi kom hem från semestern på lördag kväll då ringde jag direkt till V-ås psyk för att höra mig för lite osv eftersom J hade slutat med nån medicin o väntade på något nytt hon kan äta medans hon är gravid osv. så visst är det mkt man har att fundera kring de som lider av det psykiska.....
Sen är man ju inte mer än människa o kommer av sig ibland o tänker sig inte för men det kommer man ju på först efteråt....Man känner ju ett antal i sin närhet som lider av typ bipolär fast i olika faser eller hur man nu ska säga, vissa är mano depressiva(som tex J) o vissa har mer depression osv.... ja det är då en hel vetenskap....men tur är att man alltid kan ringa de som är belästa o fråga vad o hur man ska göra i olika situationer.........
Det jag nu märkt under en 2 års period är just att folk inte vill ta till sig att man har med en psykiskt sjuk människa att göra med......de tycker att de vet vad de ska göra o säga fast i verkligheten ser man ju i deras sätt att hantera olika situationer så har de ändå inte haft i tanken att de faktiskt har med en psykiskt sjuk människa att göra.....just hur den sjuka reagerar osv det är där svårigheten för de "friska" är att just kunna "läsa av" en som har nånslags "period" på "G".......
Man lär sig nya saker hela tiden o iakttar på ett annat sätt nu iaf......J har ju varit en expert på att dölja sin sjukdom sen Eddie föddes faktiskt.....men nu när man har facit i hand så kommer man på saker hur hon har varit osv. ...När hennes "perioder" har varit osv......
Synd att den hon berättade allting åt inte tog det vidare nånstans utan höll det innanför väggarna.....det kunde ha varit annorlunda nu.....men man kan ju inte vrida tillbaka klockan elr tiden ........
Man gör så gott man kan o efter sin förmåga........
Ska bli kul att se hur det blir i framtiden.....när bebisen kommer o Eddie blir storebror och sen kommer det ju en bebis till i november o då får Emilia o Matheo bli storesyster o storebror.....
Synd bara att allt inte är bra mellan syskonfamiljerna så de skulle kunna träffas mer men återigen så har mkt med den psykiska sjukdomen att göra o en oförmåga av andra att ej kunna ta hänsyn till den.....men med åren blir allt nog bra till slut.....men förhoppningsvis tar det ej 17 år!!! Få se när den yngsta skaffar familj......hur blir det då måntro......
Det riktigt skär i hjärtat när släktingarna ej klarar av att hålla sams o man säger upp bekantskaper pga pengar osv. Vad är pengar?? jämfört med släkten o det vi bär med oss resten av våra liv...alla minnen vi har alla minnen vi kunde få osv..... ja tårarna kommer när man tänker på det....Min vision går aldrig i uppfyllelse......det är att anordna släktträffar dit alla kan komma o träffas o umgås...nä det är alltid nån som ej tål nån annan osv.....det är sååå synd vi har inte så många år på denna jord o så slösar man tid på att smutskasta varandra o inte hålla kontakt.....
Jaaa livet ska väl inte vara en dans på rosor....taggar finns o kurvigt är det som faaaan
Näää nog skrivet om detta för stunden....det kommer nog mer ......
Tjingeling i tankarnas värld!!! Ta vara på tiden vi har!!!
